Jag tror staten behöver skapa ett mer solidariskt system för lärare, läkare och domare. Just nu finns inga incitament att bo och arbeta där behoven är som störst.

Dottern på väg till skolan idag: ”Det är bara de som pratar andra språk hemma som sitter med chromebooks. Alla andra skriver för hand”. Hon går i tvåan.

Jag är tacksam för undervisningen på min byskola. För Kerstin, Marit, Siv och Rita som alla var födda på 1940-talet. Jag fick inget hemifrån men lågstadiet ordnade så att jag snabbt kunde räkna, simma, klockan, skriva skrivstil och stava bra. Detta kan ingen ta för givet idag.

Alla elever som jag har fått från Waldorf-skolan har underpresterat enormt, kommit med kunskapsluckor och trots det uteslutande haft högutbildade föräldrar. Eleverna har också haft glädjebetyg, varför -30 långt ifrån berättar hela sanningen. Men vad spelar det för roll! ✌️😔

Manosfärens influencers behöver religion för att ge misogynin en fernissa av dygd.

Ge lyckliga par en timme parterapi varje vecka så knakar det snart i fogarna. ”Hur tänkte ni här?” ”Är ni nöjda med det?” ”Är det inte jobbigt för dig?”

Det mest sorgliga med det här är inte skattemedlen som de här uppenbart olämpliga skolägarna roffar åt sig, utan eleverna som drabbas. Låt oss ta en titt på siffrorna bakom Svea Gymnasium.

De som förr var de bra lärarna och som vi nostalgiskt minns skulle inte vara i närheten lika bra i dagens skola med fler uppgifter och mer undervisningstid. De hade ofta inte ens arbetat som lärare.

Vissa ungdomar har det alla andra vill ha: de höga betygen, självsäkerheten, vännerna, statusen, ambitionen, skönheten, musikaliteten och till och med rika föräldrar - men ändå verkar de betungade av något odefinierbart som stjäl deras skratt.

Det nervpåfrestande med läraryrket (och även föräldrarollen, för övrigt) är att insatsen är så hög och att alla misslyckanden aldrig helt går att få ogjorda.

Jag tror många lärare undervisar mer i det ämne som de är mindre intresserade av i sina två ämnen. Jag känner mig bra och trygg i mitt ena ämne, sämre i det andra. Att ha två ämnen gör det definitivt svårare för alla, särskilt nya lärare.

Lol.

Min svåger är gymnasielärare i Oslo. Han tjänar mycket mer, får några tusen extra dessutom för att han har en master, kan ha barnen obegränsat med tid på förskolan under lov (för att vila upp sig), får en extra lön varje år, får bra övertidsersättning, osv, osv.

Högstadiepojkar kan vara stökiga och småkorkade men det är tonårstjejerna som excellerar i mobbning, baktaleri och sylvassa elakheter. Jag är glad att jag slapp vara tjej på högstadiet.

Instead of bringing in guest speakers to talk about teaching and inspire us with anecdotes, why not have them actually teach? Put them in a real classroom and let’s watch the magic happen. Let us see how they plan, how they adjust in the moment, how they respond to student

Vi blev anvisade en privat logoped för yngsta dottern. Väl där märkte logopeden direkt vad problem var men hon ”ville inte tala över huvudet” på vår fyraåring så vi fick en ny tid på zoom. Insåg sen att detta bara var ett sätt att tjäna mer pengar på… som vanligt.

Bra. Om jag fick ge fler råd till alla föräldrar: – Vänta med mobilen – Prioritera tidigt läsa, skriva, räkna – Sätt barnet i kulturskolan – Ge det natur – Välj sport utan matchhets – Stöd vänskaper där barnet mår bra och växer – Gör barnet självständigt, inte övervakat

I Norge får nyexade lärare 6 % nedsättning av undervisningstid det första året, lärare som är 57 år eller äldre också sex procent nedsättning och lärare som är 60 år eller äldre 12,5 % nedsättning. - De orkar komma in i yrket. - De orkar jobba kvar i yrket. Civiliserat!

Eleverna som har starkast åsikter om att läraren är tråkig går sällan att tillgodose eftersom de oftast är de tråkigaste eleverna. De kommer utan energi, har ingen inspiration, ingen kreativitet, ingen initiativförmåga.

Om läraren skulle säga ”nu kör vi teater i två veckor” eller något annat kul så är det just dessa individer som skulle ge minst tillbaka. Upplevelsen av tristess kan bero på situationen, visst, men hos många unga är det en karaktärsbrist.