Ur Litteraturens död

Vill gärna höra ett samtal, eller läsa en text om Eufori och Emily Dickinson och vulkanerna nu framöver.!

Tycker det är ytterst märkligt av förlaget att skriva att denna bok handlar "om kärlekens förbrännande natur". Temat är kvinnomisshandel i parrelation. Natur? Förbrännande?

Ur Litteraturens död (igen) :

Orkansäsong är ett magnetiskt ordflöde, en besvärjelse. Påminner lite om Thomas Bernhard. Tranan har släppt tämligen storartad ny prosa på sistone.

Relevant invändning.

Aase Bergs nya var inledningsvis fin men blev sedan långrandig.

Eufori av Cullhed var prosamässigt jublande frisk. Dock köper jag inte att det är en skildring av någon på självmordets brant.

Efter en promenad under mulen himmel halvligger jag resten av dagen på soffan, sippar kallnat kaffe och läser dikt.

Dagarna av romantvivel är vidriga. Jag gillar inte ens "romaner" och skriver, trots detta, ännu en. Tiden är för fragmenterad för att kläs i romanform, ändå är jag slav under denna kostym pga dör av kaos utan. Varje roman är en övning. När jag övat klart blir jag poet.

Helt ärligt, hur kan folk se på mello istället för att läsa. Kommer aldrig begripa. Vill man ha gemenskap kan man väl läsa högt, eller ja, sjunga? Det är min definition av en hejdundrande kväll.

"Tjugo grader i april, och vi skulle tälta och dricka folköl. Bättre än så blir det inte, sägs det. Så kanske det är. Egentligen vet jag ingenting om livet." - ur Ljusnan, du mörka Efter lite rödvin på nattåget norrut: HUR SANN ÄR INTE DENNA MENING? 😭😭😭

När folk slutar med presens particip vet man att de har börjat skriva på riktigt. Mvh maestro

Redan några sidor in i Grigorievs Europa undrar jag varför det är så mycket substanslöst plotter och den narrativa uppbyggnaden känns schematisk... Jag har noll uthållighet. Vill bara läsa nåt braaaaa! Vad ska jag läsa?

Önskar jag hade en gud att skriva hymner till

Längtar efter att läsa Gerontion, men kommer säkert bli sur

Jag ogillar när kritiker liknar böcker vid Trotzigs, men efter läsningen av Gerontion kan jag inte låta bli. Tyngden och anspråket. Lundberg saknar hennes sprittande skärvor av ljus, men den apofatiska obönhörligheten är omisskännlig.

Litterära favoritländer: Österrike, norge? What? Frankrike?

vem e min zosima??

Drömkrönikör: Joar Tiberg