Tips från coachen. Att få höra "vad lång du är" känns inte jättekul när ens pappa uttryckligen sagt att man är "för lång" (192 cm) för att vara med honom. Spelar ingen roll om det är till exempel ens 35-åriga vackra tjejkompis som säger det. Tänk på hur ni uttrycker er.

Tydligen fler än jag med tankar som snurrar. Blir till att beställa hem den här. Kanske kan jag få några tips.

Efter att i flera år ha fått höra att jag inte är min pappas son, får jag nu också höra att jag inte är en grafisk designer. Ursäkta min franska, men att se sånt här känns så jävla jobbigt.

Hur min hjärna borde reagera när jag kommer på en grafisk design-idé: - Wow Franz, vilken toppenidé! Hur min hjärna reagerar nu: - Vad håller du på med? Det här är inte naturligt. Du förtjänar inte att vara en del av din pappas liv. Du skulle gått den där ekonomutbildningen.

Pappa skjutsade mig till pingis-träningen 5 dagar i veckan. Jag skulle bli proffs, "som J-O Waldner", brukade han säga. Jag hade andra tankar i huvudet. Grafisk design, bland annat. Och för varje gång jag missade den där bollen, verkade det lite mindre intressant att ha en son.

Telefonsamtal: - Pappa, jag har en sak att berätta. Jag är utbildad grafisk designer nu. Det blev tyst i några sekunder. - Jaha, Franz. Då är du väl bögen i buren också? - Men pappa, inte... - Bögen är lös! Haha! Bögen är lös! Bögen... Där någonstans började han storgråta.

När jag vaknade i morse var jag glad. Bryggde en kanna java och förberedde mig för en dag fylld av äventyr i den grafiska designens tecken. Sedan insåg jag vilken dag det var. Nu är jag inne på femte vinflaskan.

En chans att ställa allt tillrätta. Någon som vill berätta ens story. Och så ser man inte meddelandet förrän tre månader senare. FML.

Protip: såna här tweets här är inte jättekul att läsa för oss vars pappor vägrar acceptera sina söners längd. Men tack för rekommendationen, Twitter! Nu blir det till att bryta två nyktra månader med lite finwhiskey framför InDesign.

Jag tycker inte man ska vara delaktig i drev (vet själv hur det känns att bli förlöjligad av tjejer på internet) men någon gång måste jag sätta ner foten. Det är INGET fel på att vilja ha kärlek och bekräftelse från sin pappa.

Fun fact: dagen jag fick det här design-jobbet var första gången jag var glad i år. Första gången jag skrattade. Glädjetårar. Sedan loggar jag in på Twitter och ser det här. Glad j***a fredag.

Ibland, när tankarna snurrar som värst, tänker jag att det här hade varit bättre.

Kul idag: min 35 åriga vackra tjejkompis lovade att tänka på mig under sin semester. Mindre kul idag: att logga in på Twitter och se det här. Som ett sjukt, rått skämt.

Det här är vad jag kallar humor. Skrattet finns där, men fastnar i halsen och får nya tankar att snurra i ens huvud. Kudos.

Vaknade och bryggde med gott humör en kanna java. Insåg sedan vilken dag det var. Kan säga så mycket som att kaffet blir ”extra starkt” idag. FML.

Längd (fysisk). Skörhet (psykisk). Design (grafisk).

Träffade min vackra 35-åriga tjejkompis över en kaffe. Hon: Åh, varför kan jag aldrig hitta en bra kille!? Jag: Haha, du kanske borde bli tillsammans med mig? Hon gapskrattade. Jag skrattade med. Men inuti mig växte det där svarta hålet ytterligare någon centimeter i omkrets.

Har en liten tradition under julhelgen, då jag byter ljudlöst läge på mobilen mot signal, med högsta volym. Sedan lägger jag mobilen på köksbordet. Väntar på att plocka upp den, och få höra fyra små ord med tre bokstäver var: ”God jul, min son”. Och varje år är den lika tyst.

Inte ett julkort på två år. Inte ens ett sms. Men nu passade det plötsligt att höra av sig.

Okej, vi testar en grej: Tuta klockan 15 om du tycker det är alla pappors förbannade plikt att visa kärlek till sin son – även om han råkar vara lite annorlunda från andra pojkar.