Först efter midnatt blir gatorna tomma. Det är äntligen blått på alla kontor.

Solen glider fram bakom husväggen ställer sig mitt i gatan och andas på oss med sin röda blåst.

Blickar i alla riktningar på resan genom berget. Ingen förändring ännu. Men närmare ytan började frihetens humlor surra. Vi steg ur jorden. Landet slog med vingarna en gång och blev stilla under oss, vidsträckt och grönt. Sädesax blåste in över perrongerna.

Natthimlen råmade. Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Stranden med alarnas kyffen. Ett plakat med påskriften KABEL. Den gamla ljungheden lyser för någon som kommer flygande.

En timme ovanför plågorna.

Den sommaren blir han liggande. Redskapen på väggarna sörjer. Han ligger vaken, hör nattflynas månskenskamraternas yllefladder. Kraften sinar, han stöter förgäves mot den järnbeslagna morgondagen.

Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång. Vi stod under ett träd och kände tiden sjunka och sjunka. Kyrkogården och skolgården möttes och vidgades i varann som två strömmar i havet.

inne i mig står tiden stilla, oändligt med tid, den tid som behövs för att glömma alla språk och uppfinna perpetuum mobile

Mörka tavlor på vattnet, man har hängt undan dem. Som leksaker från vår barndom som vuxit till jättar och anklagar oss för det vi aldrig blev.

I drömmen steg jag ner i en självlysande bassäng under jorden, en svallande gudstjänst. Vilken stark längtan! Vilket idiotiskt hopp! Och över mig trampet av miljoner tvivlare.

Det var före radiomasternas tid.

En junimorgon då det är för tidigt att vakna men för sent att somna om.

Skogens fönster öppnar sig långsamt.

Sommaren är grå just nu underliga kväll. Regnet smyger ner från himlen och tar mark stilla som om det gällde att övermanna en sovande.

Kontorets fönster öppna. Ännu hörs hur hästen trampar därinne. Den gamla hästen med stämplarnas hovar. Först efter midnatt blir gatorna tomma. Det är äntligen blått på alla kontor.

Kom närmare i drakdiset! Tunga moln, myllrande gator. Ett susande regn av själar. Kaserngårdar.

Solljuset ökar i volym, strömmar in i flygkabinerna och ärtskidorna.

En pojke springer med en osynlig lina som går snett upp i himlen där hans vilda dröm om framtiden flyger som en drake större än förstaden.

De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser