Inget kvar att försvinna in i.

Tom Ford är i Finland (jag försökte)

Ingenting som någonsin funnits i oss upphör att finnas (tyvärr)

Jag är bara en skada.

Dikten är det enda som inte försvinner.

kärleken jag behärskar är den jag aldrig fått

Mars och noll enheter Mars och Huskyögonen

Det var så länge sedan någon såg på mig som om jag hade något att erbjuda

Vad spelar jag för roll när du spelar alla roller i min värld

Tänk om mitt ingenting liv mot ditt allt liv aldrig kommer gå

Sakta förvandlas händerna till fåglar.

Dikten är alla kärlekar jag inte haft

Ibland kommer du tillbaka som en blodsmak i munnen

När man är fullt ut i nuet skyddar man sig bakåt och framåt i tiden

Det viktiga är vem man är utan vem man blir när man ger.

Kisar mot luren försöker se ditt ansiktsuttryck långt borta i något varmt land genom pixlet ler du ögonen lossar mot mig ur telefonen landar i mina ögonhålor du vet precis hur du låser

Tittar på Snobben i skärmens blå sken det outhärdliga att vara den enda varelsen i rummet som andas Eller kanske räknas kylskåpets suckande

Det är inte diktens uppgift att ge liv åt det olevda utan att hålla oss som skriver kvar på trottoaren

Vi lever som vi drömmer

Kanske är det inte bara jag som rör slutet utan hela berättelsen om människan.