Ikväll låtsas jag att jag är med i en film och dricker vin ensam utan byxor och hoppas att det kan hjälpa livskrisen att gå över lite snabbare. Önska mig lycka till.

Just det. Jag fotade en gubbe som fotade en byggkran häromdagen.

Rapport från verkligheten: Sitter framför två 12-13 åriga tjejer på bussen. Citat:”Gud vad livet börjar bli tråkigt!”, ”Jag veeet!” Håll i er barn, det kommer bli en resa.

Ibland slår det mig att jag är där jag är. Jag fyller 32 år, jag är nyseparerad, jag har inget jobb, inga barn och inga pengar - men ändå känns det som att allt kommer att bli bra till slut. Den tron bär mig genom den här överjävliga tiden i livet. Allt kommer att bli bra.

Efter nio år i staden Umeå har det äntligen hänt. Jag sitter just nu på bussen och chauffören är den otroligt kända reaggechauffören! Wow! Stort!

Sådär stark och framtidstroende som jag var igår, idag är det exakt likadant fast tvärtom.

Tänk att åren går! 2018 och en ypperlig lugg, eyeliner och den där saknade piercingen.

Vänsterpartiet och Liberalerna har inte mycket gemensamt. Men en sak har vi båda gemensamt: Ingen av oss driver liberal politik.

Om jag precis blivit spådd i tarot för första gången? Ja. Om mycket handlade om att jag försöker utvecklas men bromsas utifrån? Ja. Om mitt ex satt med vid bordet? Ja. Fint nog kan vi skämta om det och skratta åt ironin.

Recept på att känna sig odödlig: grova svarta kängor med höga skaft och rejäla sulor, plus en rask promenad med X gon’ give it to ya på alldeles för hög volym i lurarna. Tacka mig sen.

Är irriterande ojämn. Idag har jag fått mycket gjort på jobbet, men då ska jag hålla på att skjuta på rasterna i oändlighet och glömma bort att byta snus. Förra veckan spenderade jag två dagar med att andas i fyrkant, ta jättemånga toapauser och räkna minuter till hemgång.

Idag gör jag något bara för att jag kan och vill. Har jag ork? Nej. Har jag råd? Absolut inte! Men jag åker på minisemester till en vän iallafall. Så det så.

”Men jag har inga pengar!!! Om du fan swishar så får jag ju köpa din jävla horbiljett!!!” Någon har inte vaknat på rätt sida. Det är så det kan låta i busskuren på morgonen. Följ mig för mer vittnesmål från Umeås lokaltrafik.

Det här är min sista fredag på den här soffan i det här hemmet. Det är så sjukt att tänka på att jag nästan inte vill tänka på det. Om tre dagar tar jag mina första stapplande steg i ett helt eget hem.

Just nu i resan i att lämna en 10,5årig relation: Imorgon flyttar jag och det känns som att jag aldrig kommer återhämta mig från det här. Det. Gör. Så. Ont. Och fyfan vad ensamt det är.

Tänk att det överlevdes, och att det är vår?

Ba en nyduschad fredagsfirare som sovit piss och ingenting den senaste tiden, men som körde ett gympass innan jobbet och alltså glider på lite goa hormoner. Grattis på fredag!

Idag är jag klädd i bandmerch och bär totebag från festival. Känner mig bottnad i många åldrar av mig själv. Fint ändå.